Ett bland kriterierna för att vara en demokrati är yttrandefrihet: rätten att få säga vad man tycker. Genom yttrandefrihet kan både medborgare och medier granska och påverka makten.
Yttrandefrihet
Sverige har världens äldsta tryckfrihetsförordning. Den kommer från Gustav III, år 1792 – idag har alla demokratier någon slags grundlag om rätten att yttra sig. Yttrandefrihet innebär att medborgare får säga vad de tycker om de styrande, utan att regering eller riksdag kan hindra dem. Om en medborgare tycker att politikerna gör för lite för klimatet, så kan de protestera på olika sätt utan att makten får stoppa dem. Många gånger skapas det grupper som tillsammans försöker påverka de styrande på olika sätt. Om det är många som upplever att bensinpriset höjts för mycket, så kan de starta ett upprop eller en organisation, för att tillsammans påverka mer.
Demonstrationer
Ett vanligt sätt att påverka makten är genom demonstrationer. I dagens digitaliserade värld är det vanligt att det börjar med ett upprop på internet, för att sedan fullföljas av en fysisk demonstration i en eller flera städer. Folk demonstrerar för alla möjliga slags frågor: rätt till assistent, miljöhänsyn och utifrån olika lagförslag. Det är också vanligt att folk demonstrerar och strejkar för att få bättre arbetsvillkor.
Utan yttrandefrihet finns det ingen fri media som kan ifrågasätta makten. I en diktatur skriver journalister utifrån vad de styrande i landet vill och om en tidning försöker kritisera makten, så kan journalister hamna i fängelse; eller rent av bli dödade. I en demokrati förutsätts det att media ska granska makten å vanliga människors vägnar. Politiker en demokrati kan inte stänga av påträngande media för att de ställer kritiska frågor, utan måste stå ut med att bli utfrågade och svara på frågor – och om personen inte gör det, så kommer väljarna att få reda på det.
I en demokrati är det viktigt med en mångfald av medier, med olika politiska, religösa och filosofiska uppfattningar: om all media har samma uppfattning blir mediabilden förenklad och människors problem kan inte lyftas upp. Det är vanligt att frågor först lyfts av media, för att sedan bli aktuell för politikerna att arbeta med; människor som hamnar mellan stolar utan att få hjälp, vård som inte fungerar eller dåliga konsekvenser av olika lagar. Media behöver också att vanliga människor berättar för dem vad som är fel, så att de kan lyfta frågan.
